MrThi

Jag var nervös. Jag visste inte varför. jag visste ju svaret. Vi har ju varit ihop snart 10 år och jag kan min Anna. Jag hade planerat allt i minsta detalj. Jag skulle ta henne till stranden där vi bara några timmar tidigare hade spelat strandtennis. Jag hade inte vissat någon nåd och spöat henne med 10-0. Det skulle vara en ungefärlig 10 minuter promenad från restaurangen där vi hade ätigt hennes favoriträtt här nere,  den vegetariska moussakan. Allt skulle vara så perfekt och inget kunde gå fel. Men ändå så gick jag nu här i lägenhet och svetades ovanligt mycket även för mig. Anna förstod att något var annorlunda men hon lät mig vara. Hon stod vid speglen och gjorde sig så fin som bara hon kan. Jag stirrade på henne i cirka 10 sec och ett glädjerus i mig spred sig från tårna upp till nackhåren. Sådan tur jag har som har henne tänkte jag. Pajar jag allt nu med denna fråga?? Vi har det bra nu, varför ska jag äventyra detta? Men nä det är dags. Ett nytt steg måste tas och det är i kväll. Vi tog oss igenom middagen klanderfritt och allt gick som planerat. Vin hade beställts in och Anna var på bra humör. Vi promenerade mot stranden. Hon tog sin arm runt min och lutade sitt söta lilla ansikte mot min axel. Jag log, detta kommer gå bra sa jag för mig själv. Det kändes som om 300 Sparta soldater anföll mitt hjärta men på ett bra sätt. Soldaterna var snälla idag. När min vänstra fot röra stranden följt av den högra så kommer svettningarna igen. Skärp dig Martin, du har ju gjort detta hundra gånger i ditt huvud. Du vet att hon kommer säga ja eller vet jag detta. FAN, tänk om jag har läst att signalerna fel, tänk om hon säger nej.. Jag tog henne till en speciell plats som jag hade valt ut. Jag hade gömt en filt och lite ljus under en solstol som jag plockade fram. Nu förstod Anna att något var på gång. Jag satte mig framför henne och tog hennes hand..